Berättarboden

Låna, knyck, ge bort. Tänk om man skulle starta en bytesmarknad för idéer. Kanske har jag en bra idé men ids inte göra något av den. Just nu, när den vill ut. Någon annan kan få den!

Och tvärt om. Jag har idétorka men utmärkt grogrund om jag bara hade ett livskraftigt idéfrö att sätta i jorden.

Finnes:
Sökes:

Det etthundrade inlägget

Inte för att det spelar så stor roll egentligen men detta inlägg är nummer 100 i ordningen sedan det allra första. Det var i september 2012, alltså ganska exakt sju år sedan.

Jag hade aldrig läst en blogg innan jag startade min egen, bara läst om bloggar och blivit inspirerad att prova själv.

Efter en lite trevande start med ett fåtal inlägg per år har bloggen på senare tid blivit ett viktigt utlopp för min ökande skrivlust. Jag vet inte om kvaliteten på inläggen blivit sämre för att det blir fler eller om sådant inte har någon betydelse. Finns det någon utspädningseffekt för fantasi?

Det är ju inte precis blandsaft det handlar om men tanken har slagit mig. Det jag vet är att det är roligt att skriva och att bloggen ger mig den möjligheten. Så jag fortsätter...

Rapport från en tvättkorg

Strumptricket. Alltså att bara ha en sort har jag kört i många år, lärde mig det som barn av min pappa. Alla mina strumpor är svarta och av samma sort. Tanken är att det skall befria mig från omaket att hålla reda på paren. Likförbaskat har de en förmåga att utveckla egna personligheter efter ett tag.

Några blir mer slitna, några slappare i resåren osv. Till slut står jag där ändå och måste para ihop dem. Då minsann är det ingen fördel att alla ser likadana ut.

Övningskör - allsång i bilen!

På den gamla goda tiden då jag skulle ta körkort, dryga tre årtionden tillbaka, stod det Övningskörning på magnetskyltarna man skulle sätta bak på bilen för att visa att man var novis i trafiken.

Någon gång mellan då och nu när det är dags för äldsta dottern har de ändrat texten till Övningskör, sparat in på fyra bokstäver och på köpet gjort skylten skojigt tvetydig.

Nu kan jag inte se en bil med övande elev framför mig utan att också se dem sitta och sjunga i bilen.
En övningskör som är ute och kör.

Underbar & oslagbar

Där skall jag sitta på ålderns vårkant. För även ålderdomen måste väl starta med en spirande vår. Vid en bardisk märkt av kondensen som runnit från tidigare gästers immande glas. Där många suttit före mig på de höga stolarna.

Vem vet vad de tänkt, vad de sagt, vad de kanske skrivit.

En gång stod baren på ett litet landsortshotell. När det slog ingen anordnades auktion. Vi var där, jag och mina föräldrar. Jag med nyvunnen frihet och tre tusenlappar brännande i bakfickan. Ungefär samma känsla väcktes i mig när jag såg den lilla baren stå utställd på gårdsbacken som jag ytterligare några år senare kände för en viss bil till salu.

Känslan var så överväldigande att jag gick därifrån, satte mig på klipporna och blickade ut över havet. Sörjande som en olycklig kärlek. Min mor med mer is i magen stannade och ropade in baren för 800 spänn. Helt klart prisvärt även på den tiden. Detta var nu 30 år sedan. Om ytterligare lika många år är jag 80 och den där ålderdomen har nog nått sin högsommar.

Undrar vilka drinkar som är inne då?

PS/Bilen gick jag inte ifrån, ifall någon undrade. Vid det laget hade jag lärt mig att aldrig lämna en kärlek.

Vart hade orden tagit vägen?

Vad hade jag varit utan mitt skrivande. Och vem? Vart hade alla ord och formuleringar tagit vägen?
Tänk om allt som nu rinner ur mig hade suttit fast inuti. Inte hittat en väg ut. Det hade aldrig fått plats. Jag hade sprängts sönder inifrån. Exploderat eller långsamt rämnat. Starka krafter i båda fallen.

Ibland hör jag om personer som kämpar med att hålla ångan uppe under ett långt skrivprojekt. Det problemet har inte jag, snarare det omvända. Vad göra av all instängd ånga om den inte får komma ut, om jag inte finner tid och rum för att skriva.

Det är spännande att gå på skattjakt i sitt inre. Upptäcka vilka historier som döljer sig i mitt undermedvetna. Vem har gömt dem där för mig att finna?