Vad hade jag varit utan mitt skrivande. Och vem? Vart hade alla ord och formuleringar tagit vägen?
Tänk om allt som nu rinner ur mig hade suttit fast inuti. Inte hittat en väg ut. Det hade aldrig fått plats. Jag hade sprängts sönder inifrån. Exploderat eller långsamt rämnat. Starka krafter i båda fallen.
Ibland hör jag om personer som kämpar med att hålla ångan uppe under ett långt skrivprojekt. Det problemet har inte jag, snarare det omvända. Vad göra av all instängd ånga om den inte får komma ut, om jag inte finner tid och rum för att skriva.
Det är spännande att gå på skattjakt i sitt inre. Upptäcka vilka historier som döljer sig i mitt undermedvetna. Vem har gömt dem där för mig att finna?
