Nu har jag nog läst en självhjälpsbok för mycket, men enligt den senaste skulle man tänka ut det som är absolut viktigast för en och sedan låta typ allt annat styras utifrån detta och verka för att uppfylla det "Stora Enda Målet"
Det ligger något i det, säkert, men det känns också lite för enkelt. Man vet vad man vill, jo visst, eller hur? Tänk bara på vad som får dig att gå upp på morgonen och vad som håller dig uppe på kvällen. Skall jag vara helt ärlig så är det för mig att få ur mig mina berättelser, på ett eller annat sätt. Att jag sedan behöver gå till ett arbete som inte exakt motsvarar min dröm om att sitta på ett café med min skrivmaskin/dator/skrivblock hela dagarna är ett faktum som följer med så kallade förpliktelser, mot min familj, mot min arbetsgivare. Jag kan inte kasta allt överbord. Så tänker jag och det är förstås just det som är problemet. Man skall ta det i små små steg så små att det inte raserar tillvaron i ett svep.
Alltså, du skall ta ditt stora mål och lista ut vad som behöver göras de närmaste åren för att komma ditåt, sedan tar du dessa delmål och tänker ut vad du behöver åstadkomma för att nå dem under det innevarande året. I nästa steg tar du ditt mål för året och delar upp i allt mindre och enklare mål för månaden, veckan, dagen och till slut, det magiska NU. Vad kan du göra just i detta NU för att i förlängningen verka för att nå det där stora till synes ouppnåeliga? Fäll dagens lilla dominobricka och den står med lätthet omkull betydligt större hinder utefter sin väg.
Helt förträffligt, kan det verkligen funka? Då behöver jag bara komma på vad meningen med mitt liv är och hitta första aktiviteten för att uppnå detta. Lätt som en plätt? Återstår att se.
