Tillflykten

Underbart! En hel veckända i självvald ensamhet. En sabbat bara för henne själv. En paus från vardagens stress och larm. Slippa ifrån alla måsteaktiviteter. Vad gör hon egentligen en vanlig helg? Stänger locket till datorn, gömmer jobbet i en låda under skrivbordet. Lägger locket på brunnen.

Inte för att jobbet inte är roligt utan tvärt om, just för att det ska fortsätta kännas så.

Inget arbete får utföras under vilan. Exakt hur detta åstadkommes är olika. Det kan betyda att koppla in timers, slå på sabbatsläge på ugn och vattenkokare och sätta silvertejp på kontakten till kylskåpsbelysningen. Tillåta sig att undvika att sluta en elektrisk krets. Det som i dagens moderna samhälle blivit motsvarigheten till att tända en eld. 

Vad betyder det att utföra ett arbete? Det som hon nu vill vila ifrån? Hon svarar sig själv att det handlar om att vila i variationen. Att undvika att bränna ut sig i enformigheten.

För en författare är vilan att hugga en kubikmeter ved och stapla det snyggt inför vinterns brasor. För timmermannen är det att sjunka djupt ner i soffan med en god bok. Vilan är personlig. Därför kan det inte skrivas några precisa regler. Den enes vila är den andres jobb.

För henne är sabbaten en stund i splendid solitude. Ensam i sitt eget sällskap. Underbart!

Med direktpipa till kreativiteten

Är det så att kreativiteten stelnar med åren eller är det bara om den inte nyttjas? Alla småbarn målar och ritar, klipper, klistrar och skapar. Pysslar. När slutar vi pyssla?

Bara ett fåtal fortsätter. Fortsätter måla och skapa i lera, långt efter att barndomens modellera stelnat.

Ungarna känner inte av några filter, inga hinder. De bara gör. Tar för givet att de kan. Den som ännu inte lärt sig prata förstår alla språk.

Så borde vi fullvuxna också tänka lite oftare. Det gäller att klättra ur ramen som livet byggt runt oss. Fantasin behöver bryta sig loss ur föreställningen att den inte kan. Vi måste tro på att fantasin kan segra över förnuftet. 

Kontrast och tvära kast

För mindre än en månad sedan gick jag längs en strand i kortbyxor. Satt ute på takterassen med en perfekt G&T, en med blåbär och hallon i. Det var sommar.

Nu igår och idag har jag varit i skidbacken. Fullt munderad för de tvåsiffriga minusgraderna. Hastigt inkastad i ett snöigt vinterlandskap.

Värme och kyla möts och i mitten står jag och vet inte åt vilket håll jag vill.

Oändligheten

Ganska ofta beklagar jag mig över att tiden inte räcker till. Att jag inte hinner göra ens en bråkdel av allt jag vill. Så är det. Och samtidigt är det precis tvärt om. Också.

Jag har ju en massa tid till mitt förfogande. Faktiskt mer än många andra som har större delen av sin tid låst och inbokad.

Konstigt nog kan friheten i sig kännas som ett hinder. Förlama mer än den förlöser. Själva vetskapen om att nu har jag all denna tid är så förpliktigande att jag istället slösar bort den på något meningslöst mobilspel. Fullkomligt galet men sådant gör jag mot mig själv.

Jag borde skriva... men så gör jag ändå inte det. Varför? Det tål att analysera...  

Runaway train

Jag har tappat greppet om tiden. Det lilla grepp jag haft vill säga, längst bak på sista vagnen i det framrusande tåget. Eller kanske har jag snarare rusat framför loket i rädsla att bli överkörd. Jag vet inte vilken liknelse som är mest rättvisande för den känsla jag har.

Dagarna smälter samman. Veckorna går i varann. Är det vår eller höst?

Nyss var det sommar. Nu är det strax advent. Väntan på julen. Jag vill att det ska gå njutningsfullt långsamt. Så att jag hinner med. 

Jag vill hinna kliva på tåget, genom en dörr, som en normal passagerare. Hitta min plats och sätta mig bekvämt tillrätta. Hinna både läsa en bok. prata med en medpassagerare, slumra en stund och sen piggna till med hjälp av en kopp kaffe från cafévagnen. 

Hinna njuta av resan.

Spiksäkert

Huvudet på spiken
Spiken i kistan
Koka soppa på en spik
Det regnar småspik

Det finns förvånansvärt många ordspråk och uttryck som handlar om spik. Som tex detta som är översatt från japanskan och handlar om att inte sticka ut för mycket utan inrätta sig i likformighetens led.

The nail that sticks up gets hammered down.

Också har vi järnspikar också, som ett snyggt och oskyldigt svordomssubstitut. Kanske något att ta till om man råkat misslyckats med att spika en tenta.

Värdet av värdelöst vetande

Jag älskar frågesport. Ibland är jag rent av skapligt bra på att svara rätt. Särskilt om frågekategorin faller mig i smaken. Värdelöst vetande. Vad kan passa bättre?

Sånt vetande som gör att man kan excellera i ett random quiz. Handlar det om sport är jag rökt. Geografi är inte heller min starka sida. På spåret skulle jag inte lyckas hålla mig kvar, om man säger så.

Värdelöst vetande kan vara till god nytta, kom inte och påstå något annat. Igår vann jag till exempel en bok i ett quiz hos föreningen Deckarvännerna. 

Och häromdagen jag lyckades ha koll på precis vilka bilmodeller Roger Moore kört som Bond, Helgonet och en av de jobbande snobbarna. Inga problem där.