Ganska ofta beklagar jag mig över att tiden inte räcker till. Att jag inte hinner göra ens en bråkdel av allt jag vill. Så är det. Och samtidigt är det precis tvärt om. Också.
Jag har ju en massa tid till mitt förfogande. Faktiskt mer än många andra som har större delen av sin tid låst och inbokad.
Konstigt nog kan friheten i sig kännas som ett hinder. Förlama mer än den förlöser. Själva vetskapen om att nu har jag all denna tid är så förpliktigande att jag istället slösar bort den på något meningslöst mobilspel. Fullkomligt galet men sådant gör jag mot mig själv.
Jag borde skriva... men så gör jag ändå inte det. Varför? Det tål att analysera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar