Gränsövergång

Gränsövergång, vilket prickigt ord! Innehåller alla våra bokstäver med prickar och ringar över sig. Idag är det dags för ett klipp i tiden. Ett scenbyte.

Från ett år till ett annat, från den sista dagen i sista månaden till den första i första.

Alltid en skarp gräns som jag har svårt att hänga med i. Det sker så plötsligt. Ett ring klocka ring och så är det ena slut och det andra igång. Aldrig annars är man så medveten om det flyende nuet.

Den lilla strimma av tid mellan förr och sedan som knappt existerar. Den då man förväntas hinna skåla med familj och vänner, beundra vackra fyrverkerier i skyn och avge ett och annat svårhållet löfte.

Återstår att se hur väl jag lyckas fånga nuet mellan 2021 och 2022. 

I'll do my very best...

Gott slut!

Vacker som en dag

Det borde heta vacker som en skymning. Vacker som en kväll. Jag blickar ut över en strålande utsikt över sjö och fjäll. En himmel som skimrar i rosa redan lång före klockan tre.

Det är en vecka sedan solens gång vände mot ljusare dagar men som vanligt går det långsamt i starten och det blir fortfarande mörkt tidigt på eftermiddagen. Iallafall här i mitten av landet.

Längre fram på våren går det fort, då stannar ljuset en bra stund längre varje dag. Så att skillnaden märks. Jag har fortfarande inte sett norrskenet men något ska väl återstå att vänta på till kommande vinterkvällar.

Det om något sägs vara vackert och inget som rättvisande låter sig fångas av en kamera. Så det är bara att vackert vänta.

Föreställningen kan börja

Ibland är förväntan inför något mer storslagen än händelsen i sig. Just om julen finns det många föreställningar om hur den ska vara. De kommer från filmer och berättelser som visar på att julen handlar om gemenskap och samvaro.

Det finns liksom en julmall, en bild av hur det ska vara. Ingen tillåts vara ensam. Det är smått befängt. Tänk alla som årets övriga dagar klarar sig alldeles utmärkt i sitt eget sällskap. Skulle de plötsligt en enda kväll känna sig ensamma?

Om så, beror det just på föreställningen. Den som alla andra har, om den ensamme stackaren. Men tänk om njutningen att slippa när andra stressar runt som tokar och ska hinna allt för att passa in i mallen är helt underbar?

Vem vet vems ögon som tindrar mest.

Jullov

En ledighet när man har tillåtelse att fira jul. Har jullov. Så trivsamt. Om man inte låter sig stressas av en massa måsten förstås. Jag hade nån idé om att lägga in sill, får se om det blir av. Det finns ju färdiga burkar att köpa också. 

Samma sak med köttbullar. Vill man inte rulla egna finns det att köpa. För mig får det som vanligt räcka med att läsa kokböcker. Bara tanken på hemlagat är tillräckligt.

Vi får se om jag kan uppbåda julenergi nog för att åstadkomma en egen sillinläggning. Man vet aldrig, julen är ju undrens tid.

Ris och ros

Att få dålig kritik eller bra, säger mer om kritikerns smak än om det egna verket. Samma sak om du ska sälja en gammal bil. Den som flera först tackade nej till att få gratis gav någon till slut en vacker slant för.

Gå dit du är önskad och uppskattad. Vänd blicken mot de som möter den med välvilja. Det gäller det mesta i livet. Att vara alla till lags är om inte omöjligt så i varje fall alltför mödosamt.

Många, däribland tidvis också jag själv, har gjort allt för att undvika negativ återkoppling. Försökt, ofta förgäves, att ändra på mig. Anpassa efter det som sagts.

Men om man alls vill märkas så fungerar inte detta. Då får man lov att acceptera att kritiken kommer.  Man väljer själv om man ska agera på den eller inte.

Det gäller att ha en egen uppfattning att väga andras åsikter emot.

Endast den som helt drar sig undan slipper både ris och ros.

För alltid

Nobeldagen men allt ståhej är inställt i år igen. Jag minns alla år när det var avspärrat vid konserthuset så vi fick ta en omväg till jobb och skola. Det kändes högtidligt med alla limousiner som stod parkerade invid. 

Jag föreställde mig alla pristagare med följe, finklädda och förväntansfulla inför kvällens begivenheter.Festen i stadshuset är det närmaste en bal på slottet man kommer här i stan.

Undrar om tiden för stora balunser och sammankomster är förbi? För evigt?

Hur ska man veta och vad betyder för övrigt för evigt?

Jag upprepar mig

Allt oftare märker jag att jag skriver och säger samma saker. Om igen. Idag var jag nära att näst intill ordagrant skriva samma inlägg som jag redan gjort så sent som i somras, inklusive rubrik och allt.

Visst, det kändes bekant så jag kollade i flödet och mycket riktigt. Texten var redan skriven och publicerad.

Nu när jag tittar närmare finns ytterligare exempel på egenplagiat eller heter det kanske självplagiat? Det låter inte klokt, så det finns nog inget sådant ord.

Hur många tankar är egentligen nya?

Förmodligen är det svårt att komma upp i ett tresiffrigt antal inlägg inom ett och samma år utan viss upprepning. Jag får skylla på det idag då detta inlägg blir det hundrade för i år.

Till slut blir man som en repig skiva, nålen hoppar tillbaka i ett gammalt spår och kör samma visa igen. Men jag vill tro att upprepningen inte enbart, eller ens alls, är av ondo. Många saker tar det oss en livstid att förstå och för vissa saker räcker inte ens det.

Viktiga saker tål att upprepas och formuleras lite annorlunda. Kanske kan orden komma in och åt bättre i  en ny vinkling. En annan tappning.

Som garnet i en gammal upprepad halsduk. Om man är tålmodig kan man sticka något nytt användbart av trasslet.

Lucköppning

Äntligen! Första december och dags för adventskalendrarna. Så gammal jag är har jag aldrig vuxit ifrån det nöjet och nuförtiden finns så många trevliga varianter.

Jag minns de första.

En vacker med en mörk himmel, stjärnor och påklistrat glitter. Bilderna var så vackra att jag öppnade alla luckorna redan första december.

Och de från SVT där de två första som jag minns är Barnen i höjden från 1972 och Mumindalen från 1973. De var lite speciella då det inte bara var vanliga luckor. Den första var ett höghus som man fick tejpa och bygga ihop och den med Mumin hade klistermärken istället för luckor. 

Strax därefter kom de med choklad. Lyx att få en chokladbit till frukosten.

ICA-handlarna hade en riktigt fin som man fick gratis i kassan. Den hade dessutom extra luckor från första advent om denna inföll i november. Utöver det kunde man få kalendrar från Hemglassbilen och i Kalle Anka-tidningen.

Klassikern från Scoutförbundet är också en favorit med sina vackra bilder. Den jagar jag runt halva stan efter varje år.

När jag fick egna barn fanns massa skoj. Kalendrar med LEGO eller andra leksaker och för de större med smink, kaffe eller olika tesorter. Och med böcker, det är bäst!

I år har jag en med lakritspipor, en med choklad, en vacker hemmagjord bildkalender från yngsta dottern samt en med en liten bok under varje lucka. Idag var det noveller av Jonas Karlsson.

Nu väntar ytterligare 23 trevliga luckor på att öppnas.