Jag var ju så social och verbal, har alltid gillat att stå i centrum, aldrig rädd att prata eller uppträda inför stora publiker. Typisk extrovert med andra ord. Men där fanns en liten men viktig skillnad som alltid funnits och tycks bli viktigare med tiden. Längtan och behovet efter ensamhet och tystnad, såväl inre som yttre. Jag får min energi inifrån mig själv. Även om jag tycker det är jättekul att träffa och umgås med folk, såväl nya som gamla bekanta, så dränerar det mig i längden på energi.
Det finns en massa tester man kan göra för att utröna sin position på den introverta-extroverta skalan, för en skala är det givetvis. Mina svar visar på en blandning, ambivert blir det ofta eller en sk left-brain introvert som ofta kan misstagas för extrovert både av sig själv och sin omgivning. Som en sådan har man många av den extrovertes särdrag, de som märks utåt i form av avsaknad av såväl blyghet som allmän återhållsamhet i sitt sociala spel.
Den stora och viktiga skillnaden ligger i förmågan till återhämtning och hur man ser till att få den. En extrovert får sin energi från rörelse, mår bra i blåsten och laddar sina batterier under gång. Däremot i stiltjen händer inte mycket inom den extroverte. Då kommer strax rastlösheten och jakten på yttre stimulans.
För den introverte finns istället energiåterhämtningen i vilan mellan aktiviteterna. Liksom musklerna byggs upp i vilan mellan träningspassen. Den introvertes rastlöshet uppstår i avsaknaden av denna återhämtning. När ingen möjlighet till vila finns. Vi är olika och det är gott, men i dagens samhälle är det främst de extroverta som syns och hörs och vilkas behov ses som norm. Vi som är på det andra sättet utgör säkert minst 25 kanske så mycket som 50 procent av befolkningen och vi har styrkor som behövs.
Tyvärr kan jag inte komma ifrån tanken att dagens samhälle där allt händer fortare och fortare och tid i stillhet ses som slöseris med resurser leder till att många mår dåligt. Det är inte effektivt och hållbart men det är ack så lätt att fortsätta i den takt man redan har.
De flesta kunde nog ha nytta av att fundera på vilken ände av skalan både man själv och närmsta omgivningen befinner sig. Det är inte alltid så uppenbart man kan tro.
