Året i Åre

Idag är det precis ett år sedan vi fick nycklarna till vår lilla lägenhet i Åre. Ett otippat boende för oss som aldrig direkt längtat bort från stadslivet. Vi skyller på och tackar omständigheterna som fick oss att upptäcka något annat.

Årets alla tolv månader har vi provat att vara där. Sett våren övergå i sommar och sommaren i höst. Jul och vinter gled snabbt över i vår. Nästan lika snabbt som vissa gled nerför skidbacken.

På ett år har jag räknat ut att närmare hundra dagar spenderats i Åre. Nu byggs för fullt runt omkring vårt hus. Nästa gång jag kommer dit är den vidunderliga utsikten vi hade till låns detta första år ett minne blott.

Synd kan man tycka men när man tänker efter så är allt till låns. Inget är för evigt och ett år går jäkligt fort. Särskilt sett i backspegeln.

Nu har årshjulet snurrat ett varv och nästa år i Åre tar sin början. Vad hoppas jag att det bjuder på? Vackra sommardagar, kanske på trädäcket nere vid hotellet vid sjön. En lässtund på balkongen. Kanske går en skärva av sjön ännu att se därifrån.

Besök på några av byns många restauranger, både de vi redan känner och några nya favoriter. Middagar hemma går inte heller av för hackor. Får ta med mig de nya kokböckerna med recept från det franska köket. 

Det var snarare i Frankrike någonstans jag såg mig själv ha ett hus. I sten och puts med en trappa utanför för kaffekopp och katt. När jag nu någon gång drömde om en annan tillvaro. 

Alla drömmar måste inte bli sanna och en otippad sanning kan visa sig bli en dröm.

Skriv som en rallare

För att inte fastna är det klokt att starta med lustskrivande. Få ut tanken och historien i råskick. Redigering kan komma sen. Det är ingen brådska. Det får inte vara någon brådska.

Lägg ut rälsen och provåk spåret med trampdressin. Enkelt och utan sällskap en solig och varm dag. Glöm inte packa en ordentlig matsäck. Gärna äggmackor och svart kaffe i termos. 

Känn hur berättelsen flyter, vilka äventyr den tar dig med på. Laga glapp med berättarklister och räta ut solkurvor med tving kan göras en annan dag. En regnig dag.

Först därefter kan läsartåget få komma.

För alla mina jag

Vem skriver jag för? Den frågan är vi många som ställer oss. Vad ska detta vara bra för och för vem?

Om jag inte skrev för någon annan än mig själv skulle jag ju stannat vid och nöjt mig med dagbok. Då hade det inte blivit några bloggtexter på det stora vida internet och inte några försök till romanmanus.

Så, jo jag skriver för någon. Någon utanför mig själv. Någon som är lik mig i anden och som uppfattar tanken i det skrivna. I det lästa.

Att skriva det jag själv vill läsa är inte alls det jag vill. Eller kan.

Jag läser med förtjusning deckare men det är inget jag vill skriva. Jag tror ändå att jag skriver för mig själv, fast i flera upplagor. 

Jag skriver för alla mina jag.

Var i hela friden sitter bröstryggen?

Jag samlar på omöjliga ord, de som inte borde finnas. Orden motsvarighet till såna där geometriska figurer som finns bild men som inte kan existera i sinnevärlden.

Talande tystnad och trådlösa nät.

Eftersom jag sitter stilla så mycket på dagarna vid ett skranglig skrivbord försöker jag emellanåt röra mig en smula. Sommargympa med Sofia och regelbunden massage har räddad mig från att helt stelna i gamnackeposition.

Rörligheten i bröstryggen, en av övningarna ska vara bra för den. Var tusan sitter bröstryggen? Är det fram eller bak? Fan vet, måste googla. Bak visar det sig, mitt emot brösten får man förmoda. 

Obruten tid

Minns ni hur länge man kunde gå runt med en obruten sedel av större valör i plånboken?

Men sen, så fort den var använd rann växeln iväg fortare än vatten. Och detta om man så bara köpt ett paket tuggummi med en femhundring.

Samma sak känner jag med tid. Obruten tid är ovärderlig. En hel obokad lördag eller söndag, eller om det är lyx, en hel helg.

Så fort jag har det allra minsta inplanerat så är den värdefulla tiden, om inte förstörd så åtminstone fragmenterad. Uppstyckad tid är inte lika mycket värd. Den går inte att foga samman till en tidsrymd värd att påbörja något i.

Ett dilemma, för precis som med femhundringen så gör den ingen nytta där den ligger gömd i fickan. Först när man använder den sker något av värde för ägaren. 

Jag tror iallafall det är bättre att köpa något storslaget för hela slanten istället för att slösa bort den på en massa småprylar. 

Tål nattens ord dagens ljus?

Ibland om natten flockas orden. De är pigga som guldhamstrar på sterioder och tvingar mig upp. Ligger jag kvar vaknar inte bara jag utan även rädslan att glömma dessa formidabla formuleringar.

Så känns orden om natten. Fullkomligt briljanta. Hopplöst att ligga kvar och somna om. 

Upp. Ta fram något att skumögt skriva på. Det får bli telefonen. Den lyser åtminstone av sig själv så jag slipper tända en lampa och väcka både mig själv och andra mer än nödvändigt.

Jag skriver så fort jag kan för att inte orden ska försvinna iväg som en rökslinga. Skriver ett mail och skickar till mig själv.

Om morgonen är det som att få en present. Jag vet inte vad som finns inuti. Inte om jag kommer att uppskatta det eller tycka att det är rent blaj. Oftast det senare. Dagsljuset får nattens vackert beslöjade ord att naket yrvaket blinka.

Ibland håller nattens ord och skiner lika starkt i solen som i nattens dunkel. Det händer inte ofta men en chans väl värd att offra sängvärmen för.

En fart som håller, en fart som bär

Jag har nyligen börjat löpträna efter ett långt uppehåll. Jag och min nära vän latmasken skyller glatt på avsaknaden av roliga lopp att sikta mot.

Nu har jag dock anmält oss båda samt övrig familj till Midnattsloppet i mitten av augusti. Det ger oss ganska på pricken tre månaders försprång. Alltså tid att hinna förspringa.

Som vanligt är utmaningen att hitta en hållbar fart. Går det för långsamt bromsar jag mig själv i löpsteget och går det för fort orkar jag inte hela vägen fram till den iskalla ölen vid bardisken. Det är min verkliga målgång, puben som ligger precis bortom målgångsbågen på Hornsgatan. Det är sen gammalt. Tradition.

Det här att hitta en fart som håller, en fart som bär, inser jag nu, bör gälla det mesta i livet.

Ja, det är sådant jag tänker på när jag springer, lagom fort.

Ganbatte kudasai

Så lyder en uppmuntran på japanska. Var snäll och gör ditt bästa betyder den.

Frasen används även i betydelsen lycka till, som inför en tenta. Egentligen är det fullkomligt logiskt. Det ligger ofta hårt arbete bakom turen att få goda betyg.

Jag samlar på japanska utryck, tycker många gånger de är mer kärnfulla än mina inhemska. De är ofta korta och snärtiga men innehåller tänkvärd klokskap.

Sköna maj

Sköna maj, välkommen! 

Maj är min månad. Jag föddes då och har därför en viss förkärlek för den. Maj utgör även starten på den bästa tiden på året. Nu när ännu allt ligger framför oss. Hela sommaren oförbrukad.

Maj, maj, måne, jag kan lura dig till Skåne.

Undrar om det är vanligare söderut i landet att luras i maj? Här i huvudstaden är det mest första april som gäller för luringar.

Jag borde ha fått heta Maj... det är mitt hemliga namn.

Om jag hetat Maj skulle även döttrarna fått namn efter sina månader, Juni och April, fast April är född sista mars.

Maj, Juni och April och barnafadern han fyller år i juli. så det får bli Julle då.