En fart som håller, en fart som bär

Jag har nyligen börjat löpträna efter ett långt uppehåll. Jag och min nära vän latmasken skyller glatt på avsaknaden av roliga lopp att sikta mot.

Nu har jag dock anmält oss båda samt övrig familj till Midnattsloppet i mitten av augusti. Det ger oss ganska på pricken tre månaders försprång. Alltså tid att hinna förspringa.

Som vanligt är utmaningen att hitta en hållbar fart. Går det för långsamt bromsar jag mig själv i löpsteget och går det för fort orkar jag inte hela vägen fram till den iskalla ölen vid bardisken. Det är min verkliga målgång, puben som ligger precis bortom målgångsbågen på Hornsgatan. Det är sen gammalt. Tradition.

Det här att hitta en fart som håller, en fart som bär, inser jag nu, bör gälla det mesta i livet.

Ja, det är sådant jag tänker på när jag springer, lagom fort.