Från ett 20-tal till ett annat

Så har det ännu en gång blivit dags att göra bokslut över ett decennium.

20-talet har man ju hört mycket om. Det förra alltså. Från litteratur, film och mormor. Nu startar ett nytt 20-tal. Ett som mina barn kommer växa sig vuxna i.

Sett i backspegeln har det som vanligt gått fort. 2010. Sommaren. På bilresa genom Europa. Frankrike och Champagne. Barnen 4 respektive 8 år. Maken slutade snusa, för andra gången och det har hållit i sig sedan dess.

Första försöket att sluta gjordes ytterligare tio år tidigare, då vi var här i Melbourne sist. Det gick sådär. Budfirma fick rycka ut med leverans från Sverige.

Nu går vi strax in i 2020. Tio timmar före vännerna i Stockholm.
Happy New Year from Down Under :)

Reseår och skrivarår

Det finns olika slags år. Vissa är reseår och andra är mer hemmavid. Somliga är skrivarår och de har kommit tätare med tiden. Förr kunde det gå tio år emellan. Styrt av uppkomna längre tidsluckor i livet. Sabbatsår från skolan och avgångsvederlag från ett jobb lämnade ledig tid för skrivande.

Först på senare år har jag upptäckt och utnyttjat möjligheten att skriva i livets skrymslen och vrår. I de små fickor av tid som uppstår här och var. Det blir texter som denna. Korta. Till synes osammanhängande.

Men de blir tillsammans många. Detta år närmare 60 små texter. När jag läser dem i efterhand framträder ett sammanhang jag inte från början såg.

2019 var ett skrivarår. Och även ett reseår. Ibland sammanfaller de.

Nu när dammluckorna står öppna är såväl sannolikhet som hopp om ännu ett skrivarår stort och eftersom årets resa ligger över den magiska fiktiva tidsgränsen så inleds även det "Nya 20-talet" i resandets tecken.

Vackra ord

Vissa ord är tjusigare än andra. Bär mer mening. Inte nödvändigtvis en djup sådan.
Några av mina favoriter från engelskan är: Epiphany och Happenstance.

I had an epiphany. Det låter liksom piffigt, spritter av pigghet och lust.
Likaså, happenstance. Ett riktigt lyckokast. Lycka och slump i ett.

Eller det fullkomligt förtjusande Oxymoron.
Oxymorons är orden som inte borde finnas. Begreppen som motsäger sig själva.

What does it mean if someone is found missing?
Eller dessa snyggingar:

Random order, falsely true, true lies and even odds.

Ord bär så mycket mer än sin omedelbara mening. De rymmer mer. Ta exempelvis ett ord som just rymmer. Det betyder både att fyllas med något. Vad som helst. En mening eller en evighet. Samtidigt har det betydelsen av raka motsatsen. Istället för att innesluta så är det något som smiter ut.

Något med en inneboende vilja att göra just så.

Down Under

Hur är det nu, rinner vattnet verkligen baklänges ner i avloppen här i Sydney jämfört med hemma i Stockholm?

Jag är här igen. Det är ganska exakt 20 år sedan jag förra gången stirrade ner i ett handfatsavlopp och försökte minnas åt vilket håll vattenvirveln snurrar  hemma på norra halvklotet.

Nå, det spelar kanske inte så stor roll så länge det rinner ner alls. Hemma väntar stoppet i köksvasken troget på oss tills vi är tillbaka.

Skit inte i traditionerna!

Såhär i juletid blir jag väldigt traditionsenlig. Gillar att göra som jag alltid gjort. Som vanligt.

Same procedure as last year, same procedure as every year...

Advent, Lucia, glögg, knäck och pepparkakor. Adventskalendrar i parti och minut. Glitter, glam och helst gnistrande snö. Jag gillar traditioner har jag märkt. Det är en sån där insikt som får en att känna sig lite gammal. Ålderstigen. Det krävs ju tid att vänja sig vid saker så att de kan utvecklas till traditioner.

Men, det kan gå skapligt fort. Redan efter ett par år befästes barnens syn på en "riktig" jul och vad det innebär i form av viktigt julpynt.

Detta år frångår jag för första gången i mitt halvsekelgamla liv traditionen och reser bort över helgerna. Roligt och samtidigt en smula konstigt.

Jag tryggar mig med att alla traditioner och gamla vanor en gång varit något nytt man provar för första gången. De är så traditionerna skapas. Det man gillar, det gör man igen och igen...

Vara, bli, förbli

Hur vill jag vara?
Generös. Tålmodig. Stabil.
Jag är inte det. Jag måste bli, vill bli, sådan.

Hur ta mig från egoistiskt, otåligt instabil till de åtråvärda attributen. Göra dem till mina normaltillstånd.

Vilket är enklast att starta med? Finns en logisk ordning? Kan något rent av ge de andra? Se där, till och med nu sticker otåligheten fram nosen.

Önska. Bli. Förbli.

Och om jag lyckas bli. Lyckas ge av mitt tålamod och ändå stå stadigt fast vid det jag känner som rätt. Hur vet jag när blivandet är färdigt? När det glidit över i förbli. Kvarstå. När det blivit jag.
Sådan jag är. Sådan jag blev.

Fler saker jag önskar att jag hade...

Såhär i stundande juletider passar jag på att fylla på önskelistan...

Ett litet hus i Frankrike
En getfarm, eller åtminstone två getter
Ett antikvariat
En trädgård
Ett bra munspel