Vissa ord är tjusigare än andra. Bär mer mening. Inte nödvändigtvis en djup sådan.
Några av mina favoriter från engelskan är: Epiphany och Happenstance.
I had an epiphany. Det låter liksom piffigt, spritter av pigghet och lust.
Likaså, happenstance. Ett riktigt lyckokast. Lycka och slump i ett.
Eller det fullkomligt förtjusande Oxymoron.
Oxymorons är orden som inte borde finnas. Begreppen som motsäger sig själva.
What does it mean if someone is found missing?
Eller dessa snyggingar:
Random order, falsely true, true lies and even odds.
Ord bär så mycket mer än sin omedelbara mening. De rymmer mer. Ta exempelvis ett ord som just rymmer. Det betyder både att fyllas med något. Vad som helst. En mening eller en evighet. Samtidigt har det betydelsen av raka motsatsen. Istället för att innesluta så är det något som smiter ut.
Något med en inneboende vilja att göra just så.
