Ja, det får man ju hoppas, för det är i den tron jag lever. Om jag bara hade en orörd strimma av tid, tillräckligt lång, skulle jag kunna uträtta skriftliga stordåd. Det är verkligen inte säkert att det skulle bli så, det inser till och med jag men utan tiden blir det hur som helst ingenting.
Jag vill gärna ha min förhoppning kvar, leva kvar i tron att jag kan, om bara tiden finns. Tiden att ha tillräckligt tråkigt för att locka fram fantasin ur sin undanträngda vrå.
Jag fick det nyligen bekräftat av en skrivande person jag beundrar. Bodil Malmsten säger i sin bok "Så gör jag" att tillgången på tid påverkar hennes förmåga att skapa.
Det kanske faktiskt är så enkelt att man måste få ha lite tråkigt för att inspirationen skall rinna fram? Så är det nog, det känns rätt.
Själva känslan av att ha gott om tid är värdefull, mer värt än allt annat skulle jag säga.
