Sommarkrysset, gärna en hel tidning full, men bara de enkla. De som nästan är för barn. Precis lagom svåra för att vara sådär totalt avkopplande och kravlöst. Nyss satt jag vid köksbordet med en kopp te och fyllde i rutorna. "Kan kanske Misse" = RIVAS. Ja, ni förstår svårighetsgraden, den är inte hög. Just ikväll är det klart väder, dagen har varit solig men nu är det nätt och jämnt dagsljus. Klockan är snart halv elva och lugnet är infunnet.
Sommarkrysset funkar lika bra i solsken som i regn, kanske nästan extra bra i regn. Då sitter man på verandan, i en stol av korg. På ett litet bord bredvid står tekoppen lite vingligt på en virkad duk av ett aningen för grovt garn. Den där verandan finns inte i min fysiska värld men jag sitter där ändå. Jag vet precis hur det känns. Under takskägget finns ett hummelbo. De flyger lojt in och ut och stör mig inte alls. På golvet ligger en randig trasmatta i många färger. Tittar jag noga känner jag igen mönstret från min mormors förkläde och där, mitt gamla rosa lakan.
Lös de enklaste orden först och de svårare blir enkla på vägen. Det ena ger det andra och rutorna fylls mer och mer. Min morfar löste alltid korsord, inte bara på sommaren. Hans var de svåraste, de som knappt ens går att finna öppningsordet i. De som man klarar bara efter många timmars idogt slit. Han såg det som en annan slags utmaning än jag. För honom var det ett sätt att hålla hjärnan igång, att vässa tanken och associationsförmågan. För mig är det närmast tvärt om, ett sätt att stilla tanken. Stimulans och avkoppling, båda står att finna i ett korsord.
Teet i koppen kallnar, jag har fastnat på ett ord. Det lossnar om jag lägger tidningen ifrån mig en kvart och går in och brygger mer te. Konstigt att tricket är att inte tänka på ordet. Så snart jag släpper det så uppenbarar sig svaret. Så är det med mycket har jag märkt. Praktiskt och vilsamt. Vilan är svaret. Svar och idéer kommer inte på kommando och sällan under press. De kommer när du vilar, kroppsligen och själsligen.
Så ser mitt inrutade sommarnöje ut. Jag kryssar både i fantasin och på riktigt vid mitt köksbord som så enkelt kan förvandlas till den där verandan.
"Det fina i kråksången" Tre bokstäver.... KRA
Trivsam vilsam sommar!
