Var försiktig med vad du önskar dig.
Vad jag kan minnas har jag försökt kontrollera min tillvaro så länge jag varit jag. Jag har aldrig haft tryggheten av tillförlitliga auktoriteter eller gudar att luta mig emot. Bara naturen och vetenskapen.
Gott nog för livet i stort men pålitligt på ett sätt som inte nödvändigtvis tryggar lilla räkan.
Det är därför jag sökt tryggheten i traditioner. I vidskepelse. I besvärjelser. Peppar peppar... Ta i träskalle. Inte tusan hjälper det.
Hotet kommer från ingenstans. Överallt ifrån.
Men inte från terrorister och flygplan, inte ens från kärnkraft eller urkraften sexuellt överförbara sjukdomar. Jag har varit rädd för allt. Cancer, såg ett program på tv som fyraåring... kärnkraft Harrisburg, härdsmälta Tjernobyl, Sen kom sjukdomen som fick ett kontrollfreak att missa det mesta av tonårshångel. Ett pärlband av terrordåd, en tsunami, sen härdsmälta igen, Fukushima.
Miljöförstöring, skogsbränder, översvämningar, stormar, smältande isar. Lägg till detta flygplan som inte lyder piloterna eller blir nedskjutna från marken. Det är ta mig tusan fullkomligt livsfarligt att lämna soffan...
Men det hjälper inte. Jag kan försöka hålla emot men det enda det ger är spända muskler och magknip. Helt overksamt såväl mot autopiloter som löper amok som mot små virus som bara de också vill överleva.
Dags att släppa kontrollen.
