Så avslutas rimmet om vad en brud ska ha på sitt bröllop.
Something old, something new. something borrowed, something blue...
Och så silvermyntet i skon då.
Hur lär man sig sånt här? Jag kan inte minnas att någon berättat för mig men redan innan jag blev tonåring knyckte jag ett par blå strumpeband med guldkant som jag hittade i min mors gömmor.
Jag tänkte att jag skulle ha ett av dem gömt under klänningen på mitt bröllop. Och så blev det.
Nu 25 år senare när jag googlar på ramsans ursprung, läser jag att just blå strumpeband var vanligt vid förra sekelskiftet. Hur visste jag det? Google och internet fanns inte när jag var ung.
Och ett silvermynt hade jag i skon. Visste att det skulle vara så. En tioöring så gammal att den åtminstone bestod till 40 procent av den ädla metallen silver.
Idag firar vi silverbröllopsdag. Där slank ett kvartssekel år så att säga iväg som ett paket smör i solsken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar