Dimman har legat tät utanför fönstren flera morgnar i rad. Som i Lützen. En massiv vägg av ogenomträngligt vitt fluff. Jag tänker att dimman svalt allt därutanför. Husen, kanalen. till och med balkongens svarta smidesräcke. Tänk om allt är borta på riktigt. Inte bara tillfälligt dolt av fuktmättad luft.
Det är svårt att veta säkert vad som finns i dimman. Inget träd anar sin granne. Alla är ensamma.
Plötsligt som genom ett trollslag kommer solens fingrar av ljus och skingrar dimman. Allt den dolde fanns kvar. Känner lättnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar