Kreativ växtkraft

Från en magisk kortlek drog jag ett kort med en bild av en flicka i prickig klänning med en skrivbok framför sig. Ur boken sprängde sig en väldig praktfull rosa blomma.

Den skrivande flickan hade en närmast frånvarande min. Som om hon kapitulerat inför sitt skrivande, resignerat och funnit sig i att vara en betraktare.

Ibland blir hon rädd för sprängkraften i sina egna ord. Var kommer de ifrån? Är de verkligen hennes egna skapelser? Vill de henne väl, är kraften bakom orden god? 

Är kraften okontrollerbar, eller går den att tämja eller tukta? Riskerar den att växa henne ur händerna?

Kan man kvävas av sina egna ord? Tänk om växtligheten tar över, som i Jack och bönstjälken eller som klängväxterna runt Törnrosas slott. Vilse i skogen av ord. Insnärjd i sin egen kreativitet.