Målmedveten, Målstyrd, måluppfyllnad, målvikt, målerisk... Måste man ha mål för att lyckas ta sig någonstans? Brokig och pittoresk säger för övrigt synonymordboken om ordet målerisk, det kan jag nog tänka mig att vara, men målstyrd?
Det där med mål ja, hur är det nu, måste man ha sådana? För att lyckas? Bli lycklig?
Jag blir alltid ställd när jag tillfrågas om mina mål här i livet. På anställningsintervjun, vad gör du om 5 år? 10 år? Hur i hela friden skall jag veta det? Jag vill inte ens veta, än mindre försöka gissa. Mest troligt är att jag gör ungefär samma saker som nu. Fast det låter ju alldeles för andefattigt och oföretagsamt som lämpligt svar.
En gång gick jag på kurs, under 12 hela veckor skulle det arbetas mot uppställda mål. Rena mardrömmen för mig som inget kunde komma på. Inte mycket och inget revolutionerande i alla fall. Bara ett föredrag som skulle skrivas och hållas för internationell publik, på stor konferens. Men det såg jag liksom inte som ett sådant mål. Det var ju bara något som skulle göras. Hmm...
Mitt mål är att orka springa en mil varje år en sen augustikväll, på en tid som jag slipper skämmas över. Målet är också den iskalla öl som väntar vid målgången och skulle jag springa lite fortare än min man är det en extra bonus.
Målstyrande är ett bättre ord, då låter det mer som det är jag som styr och inte målet. Det är alltid trevligt att vara den som styr... Styr och ställer.
