Häst, kuse, ök, märr, totto, pålle kamp. Kärt hovdjur har många namn.
Dessutom har vi fålarna, de som Staffan vattnar i visan. Och springare, ädla och oftast vita, med en prins på.
Synonymer. Olika ord som betyder i stort sett samma sak. Fast inte riktigt, varje variant bär på sin egen egenart. Vissa är för barn, titta totto! Pålle. Andra får slita hårt, kamp, ök och märr. Och en valack är en hingst som berövats förmågan att göra föl med ett sto.
Ytterligare andra är de vi slänger oss med i slang när vi satsat en slant på en kuse på travet.
Hästar blir för övrigt inte svettiga när de springer, de blir löddriga.
Min absoluta favorit är havremoppen.
Jag minns att det fanns en tävling i förlaget Wahlströms ungdomsböcker, de som var noga uppdelade i pojk- och flickböcker. Grön och röd rygg. Jag hade ungefär lika många av varje sort, arvegods från pappa och mamma. I tävlingen kunde man välja om vinsten skulle bli en moppe eller en ponny. Jag tyckte det var så lustigt. Så brutalt olika saker och ändå med samma ändamål. Att sitta på för att ta sig någonstans.
Om vi vänder på steken, har vi stålhingst, hoj, båge, knarr och det för mig nya jonne. Jag har bara hört det tidigare i verbform, "att jonna" i betydelsen cykla.
Nu rider jag vidare mot horisonten, var den nu ligger... Vem vet, plattjordarna kanske inte är helt ute och cyklar?
