Jag står på bron, det är långt ner till ravinen under. Jag går försiktigt. Mot framtiden. Långsamt bort från det som varit. Vill stanna lite till. Ytterligare en stund känna fast mark innan jag vågar mig ut mot det okända. Det nya som finns på andra sidan brofästet.
Framtiden.
Dit man tar sig via nutidens bro. Oändligt lång, som ett liv och samtidigt kort som ett ögonblick.
