Gäst i mitt eget hem. Känslan när man visar det hemtama för någon ny, en förstagångsgäst är speciell. Man ser det med besökarens ögon och jag minns att det verkligen känns så.
En sommar hade vi släktingar på besök från Kalifornien, jag var 10 år och likaså den amerikanska sysslingen. Sjuttiotalsradhuset blev som nytt. Hästarna i hagen en bit bort, något exotisk jag aldrig sett förr.
Jag tror det är en nyttig påminnelse om vad man har. Att uppskatta, att ens upptäcka, sin vardag. Att den finns. Besökaren i havet frågar det förbipasserande fiskstimmet: Hur är vattnet idag? Vad är vatten, blir svaret. En rolig historia. Och tänkvärd. Vi lägger inte märke till det vi upplever varje dag.
Man borde oftare se till att försätta sig i ögonöppnarsituationer. Denna sommar kommer sysslingar till mina barn på besök, lika långväga gäster som när jag var barn fast denna gång österifrån.
Jag är nyfiken på vad jag kommer att se för första gången genom dem.
