Många är de måltider jag ätit direkt ur burken, samtidigt läsande en kokbok där jag med ögonen ätit något helt annat.
Jag är i det närmaste beroende av kokböcker med bilder och har en försvarlig mängd. Så länge jag kan minnas har jag inte ätit ensam utan sällskap av en sådan att bläddra i. Har jag mänskligt middagssällskap försöker jag oftast hejda mig från denna vana.
Egentligen vet jag inte vad det är som lockar för rätterna jag studerar behöver inte ens se särskilt goda ut och ytterst sällan har jag provat att tillreda något i verkligheten.
Jag vet liksom att jag skulle bli besviken. Jag minns ett försök med kall gurksoppa. Den såg knappt god ut ens på bild, än mindre i verkligheten. Grådaskig och slemmigt smaklös. Ändå händer det fortfarande att jag tittar i den kokboken och tycker gurksoppan ser lockande ut.
En rätt ur just den boken har jag dock lyckats få till bra. Den äts på riktigt, även av resten av familjen.
Min franska bondsoppa. Undantag finns som tur är.
