Det mesta i tillvaron går ut på att få det ena eller det andra gjort. Bli klar med skolan, avhandlingen, rapporten eller middagsdisken. Skapligt ofta är det något som tar emot. Latmasken är aldrig långt borta. Latmasken är duktig på att locka, viskar så tyst att jag tror att det är mina egna tankar som styr: lägg dig i soffan, ta en kopp kaffe till, läs ett kapitel till, eller varför inte hela boken och häll upp ett glas iskall Chablis.
Den som ibland vinner över Latmasken är Envisheten. Envis som en röd gris. Varför liknas allt vid djur?
Jag har alltid varit lat och envis så eventuellt finns nån sorts balans där. Envisheten kommer fram när det är något jag vill. Med Latmasken är det tvärt om.
Tricket är att låtsas att det där halvtrista är något som jag vill. Latmasken är som tur är ganska lättlurad, annars skulle inte mycket blir gjort. Latmasken är listig och lättlurad. Envisheten är kraftfull. Envisheten är stark. Den tänker inte efter. Den känner inte efter. Den bara kör på. Envisheten är bra på att övertala, lyckas till och med ibland få med sig Latmasken.
När de två kämpar sida vid sida, jädrar vad mycket som blir gjort.
