Eller kanske är det jag som inte kan släppa taget om berättelsen. Oavsett vem som håller hårdast grepp om vem så har jag en historia som vill ut, men som samtidigt är svårdefinierad.
Jag kan inte släppa den men får heller inte ett stadigt grepp om den. Frustrerande.
Nu var det ett bra tag sedan vi möttes, Maj och jag. Min berättelses jag. Vi brukar mötes vid våra köksbord. Jag vid mitt och hon vid sitt. Det är där vår gemensamma berättelse startar. hur den slutar har ännu ingen av oss förstått.
Nu är det återigen sommar, ännu en skrivsommar då jag hoppas kunna återknyta kontakten med min vän på andra sidan texten.
Vi försöker igen. Historien vill bli berättad. Den skapar någons verkligen. Om det är min eller Majs låter jag vara oskrivet.
