När jag skriver ner mina tankar hjälper det mig att förstå dem. När jag läser det jag skrivit lär jag känna mig själv.
Det kanske låter som en onödigt omständig omväg för att lära känna någon man har så nära inpå sig ständigt och jämt. Man borde ju liksom redan känna sig själv. Kan man tycka.
Nu är det, som antagligen bekant, inte alltid så. Även den mest självkännande person kan hitta ett och annat nytt i sina egna tanketexter. Ett mönster man inte ser förrän man upptäcker att man skrivit samma sak varje vecka i ett år. Eller kanske i ett helt liv.
En längtan kan bli verklighet bara om man får syn på den.
