Augusti. Ett visst vemod infinner sig, visserligen ännu svagt, men omisskännligt.
Sommaren går mot sitt slut. Nej, jag vet, inte riktigt ännu. Jag har ett par semesterveckor kvar. Solen kan fortfarande värma.
Det är bara det att månadsskiftet markerar en gräns. Påminner om att i slutet av den månad som inleds idag är det vardag igen. Hur nu vardagen ser ut denna höst, men det är en annan fundering.
Nån sorts vardag blir det oavsett var skoldag och arbetsdag skall tillbringas. Jag har inget emot vardagen det är bara övergången jag våndas över.
Förgängelsekänsligheten slår till. Får mig att spjärna emot och försöka hålla kvar det som inte låter sig greppas.
