Nu prick är det ett dygn kvar att 2020. Varje år skriver jag en sammanfattning av året som gått och vad jag vill med det som ligger framför. Jag kallar det min nyårskrönika. Den är bara för mig själv så ordet kanske är illa valt. Tanken är väl oftast att en krönika skall läsas och ett budskap spridas.
På det allvetande Wikipedia står dock följande:
"Krönika är en litterär historisk framställning av yttre händelser i bestämd tidsföljd."
Så långt stämmer det ju förträffligt bra. Det är ju precis så det är!
Jag brukar starta med att läsa igenom föregående års text, för att komma i stämning. Nu häromdagen skummade jag igenom flera, många år tillbaka. Det var både trevligt och en smula beklämmande. För insikten kom att vissa saker tycks jag sakna förmåga att förändra. Trots att jag sedan länge är medveten om att jag både vill och borde.
Sådant känns ju mindre upplyftande att läsa och skriva. År efter år.
Betydligt roligare då att skriva om sådant som för en framåt. Sådant som går i en riktning jag valt. Det är de sakerna jag vill skriva om imorgon. De sakerna jag vill minnas från 2020 och ta mig med in i 2021.
Trevligheter att se fram och tillbaka på.
