Lite då och då förkommer funderingar på om vi lever i en verklig eller simulerad verklighet. En undran över i vilket lager av äkthet vi befinner oss i.
Den diskussionen hade jag för flera år sedan med min yngsta dotter, då i sjuårsåldern. Hon spelade Sims och undrade över sannolikheten att även vi egentligen också levde i ett datorspel.
Hon avfärdade det raskt med ett: Då hade vi haft pool. Det hade ju alla hem och hus hon byggde i Sims. Hon resonerade som så att eftersom vi inte hade det så levde vi i den bistra pool-lösa verkligheten...
Jag kunde inte slå hål på den logiken, varken då eller nu.
Det är alltid uppfriskande med existentiella funderingar.
Kanske spelar det ingen roll om vi är verkliga eller bara skapelser i en simulering. Även simulerade individer har rätt till ett bra liv!
Eller flera rent av...
