Tiden ter sig mycket olika beroende på om man ser bakåt eller framåt. I backspegeln komprimeras tiden på ett märkligt sätt. Alla händelser som inträffat för någorlunda länge sedan men ändå inte är barndomsminnen, känns som sju år sedan.
Memories in mirror are older than they appear.
Varför just sju år? Det är som jag inte kan mäta en tid längre än så. Inte avgöra. När var en resa? En födelsedag? Ett barns födelse?
Där blir det tydligt att min tidskänsla visar fel. De är inte sju år. Det ser man på dem, de är båda tonåringar. För egen del syns ju inte sju år hit eller dit alls på samma sätt.
Någons kloka mormor lär ha sagt att det förgångna och framtiden aldrig får mötas. Det är därför Gud placerat nuet i mitten.
Så är det kanske, men för att tillvaron inte skall bli alltför singulär behöver drömmen om framtiden näras av minnen.
Troligen är det därför jag skriver. Jag försöker sy ihop gapet mellan dåtid och framtid med noteringar till mitt framtida jag.
