Ibland blir jag så less på att inte veta. Hur blir det med hösten? Vad kommer hända med virus och smittotal? Sådant som jag vant mig följa och räkna och i viss mån låter påverka mina dagliga handlingar.
Ett visst hopp om ljusning kan anas men får inte tas för givet. Det kan alltid gå åt skogen och ta en oväntad vändning. Det om något har man lärt sig.
Faktum är att inget är säkert, förutom skatter och döden. Inget av dem är jättekul att tänka på om man tänker efter, det bara låter lite roligt.
Lakoniskt. Kortfattat men innehållsrikt. Kärnfullt. Lite krasst kärnfullt. Ja, något sådant.
Ibland blir jag så oändligt trött på att oroa mig för en framtid jag inte kan veta mycket om. Vad är det ens för vits? Ingen vet. Vi får se är det enda svar som finns. Med tiden.
Ingen kan veta men alla kan hoppas.
Frågan är vad jag kan göra för att hjälpa hoppet på traven. Finns ändå något litet jag kan göra som kan påverka i rätt riktning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar