Tiden tycks rinna snabbt iväg när man har roligt. Långtråkigt är det tvärt om. Tiden sniglar sig fram outhärdligt långsamt.
Kan man tygla tiden, finna det optimala mellanläget så att den blir precis lagom utsträckt?
Man vill ha roligt under lång tid. Det verkar finnas en motsägelse i det hela. Tiden vägar gå långsamt när man vill hålla ögonblicket kvar och det går lika lite att att snabbspola sig igenom en riktigt seg stund.
Dagarna är långa men åren går snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar