Vårtermin

Ett sådant vackert ord! Vårtermin. Hoppfullt och i slutet finns ett ännu vackrare: 

Sommarlov.

Jag borde ha stannat inom skolvärlden. fortfarande, 25 år sedan jag lämnade den, delar jag upp året i dessa halvor. Terminerna med lov emellan.

På något vis känns nystarten vid hösten mer påtaglig än nyåret vid jul. Att vid skiftet december/januari plötsligt räkna ett nytt år är för mig bara konstigt. En konstruktion till ingen praktisk nytta. Hur skulle tillvaron kännas om vi inte räknade upp åren utan bara lät tiden rotera med årstiderna.

Som ett hjul istället för en tidslinje.

Skulle tidens gång kännas mindre gnagande?
Mer hoppfull?