Den är ömtålig som en såpbubbla, Min fristad och tid att läsa, skriva och förkovra mig i romanbyggandets konst. Först måste jag ta mig in i bubblan, eller snarare skapa den runt mig. Det tar tid och kräver mod.
Jag måste vara själv. Ingen får se på. Inget får störa. Det måste vara i det närmaste vindstilla.
När jag väl befinner mig innanför bubblans skyddande hölje gäller det att inte spräcka den ömtåliga ytan. Hålla andan. Sitta still. Försjunka i lugn och tanke.
Fäkta inte. Inte sticka inte hål på den skimrande väggen. Då strömmar vardagen in och magin slinker ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar