April april

Det är synd att de slutat med aprilskämten i de stora nyhetskanalerna och dagstidningarna. Endast i lokalpressen vågar sig skämtlynnet fram.

De stora drakarna vågar inte längre. Det rimmar illa med den seriositet de vill utstråla. Jag förstår läget. Med fake news överallt är det inte lika roligt luras medvetet. Om än med oskyldigt uppsåt.

Men även i tider av kris måste man kunna skämta. Särskilt i tider av kris. Det kollektiva eländet har avlöst varann, eller rättare sagt inte avlöst, de finns ju alla kvar. Nya har lagts till. Inget har försvunnit. Miljö- och klimatkris, hälsokris, och väpnade konflikter, allt når in i oss. Direkt eller via nyhetsmedier.

Det blir påtagligt. I våra vardagsrum och vid våra köksbord även om vi inte för stunden drabbas. Det är som att världens elände förbjuder oss att vara glada. Påpekar med pekpinnen i högsta hugg att det inte är tillåtet att skoja eller skämta. 

Någon kan ta illa upp. Ja såklart. det finns skämt och skämt. Givetvis ska man inte driva med folks tillkortakommanden eller vara rent elak. Men det är inte aprilskämtets natur. 

Det ska vara näst intill uppenbart att det är på skoj. Kanske man hajar till en kort stund när någon ropar att det står en älg i trädgården. Och visst kan det vara sant. Det har hänt. 

Säkert även en första april.

Jag saknar ett riktigt gammaldags töntigt aprilskämt. Som att Öland har slitit sig från havsbotten och drivit in mot kusten. Från 1950. På den gamla goda tiden.