Hur svårt ska det vara? Att känna sig tillfreds. Lagom lycklig. Sådär så att inga större bekymmer skymmer solen och samtidigt inte världsfrånvänt naiv och i förnekelse över sakernas tillstånd.
Uppenbart väldigt svårt för många av oss. Varför ska det vara så förtvivlat märkvärdigt att vara tillfreds med tillvaron? Är det förmätet? Är det jinxat? Något man inte vågar tillåta sig i ängslan att förhäva sig över godhetens gudar, eller vilka det nu är som sitter på makten att dela ut harmonin i vardagen.
Hur som haver... just i ögonblicket blir det allt ett hundöra vikt i boken. Både i den jag läser, fast det är en inbunden där jag normalt låter bli, och i livets.
Värmen är lagom fuktigt mjuk, sådär som den nästan aldrig är. Skuggan är varm och solen kittlar bara mina tår. Klockan är strax nio på kvällen och i midsommartider finns det ännu tid att läsa vidare i solljuset.
Hundörat är vikt, nu fortsätter berättelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar