Sår jag fröna till min egen oro? Till stor del, onekligen ja. Så dumt och onödigt. Jag kan odla vilka tankefrön som helst. Varför då välja de som låter oron slå rot?
Lugn och tillförsikt borde jag odla, vattna lagom och låta solen skina in. Hopp om harmoni borde jag sätta i jord och gödsla med frid och ro. Täcka över späda plantor med ett skyddande täcke av tid.
Frisk luft och rent vatten ska jag ge dem och solsken i lagom dos. En jordmån generös nog att växa i. Dessa livskraftiga växter utgör mitt altare att knäböja vid med vördnad och hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar