Jag brukar alltid skriva ett sommarinlägg på min blogg på jobbet strax innan semestern. De handlar ofta om något lagom filosofiskt och trevligt. Detta år blev ämnet bubbelhoppande, ett begrepp myntat av en Max Hawkins och som en Emma Stenström på Handelshögskolan skrivit en bok om.
Bubbelhoppande innebär att ta sig ur sin bubbla och hälsa på i någon annans, av ren välvillig nyfikenhet. Målet är att upptäcka ett nytt perspektiv studera hur världen kan se ut från en annan vinkel.
Ofta vet vi inte ens om att vi befinner oss i en bubbla. Vi glömmer helt enkelt att det finns något utanför. Vi tror att bubblan är världen. Om vi lyckas få syn på den tunna skimrande väggen kan vi spräcka den och ta oss ut och in i en annan. Hur man nu ska bära sig åt med det utan att också spräcka den...
Om vi bortser från den lilla detaljen är såpbubblan som metafor vacker. Såpbubblor betyder sommar och frihet. Tyngdlöst och vackert skimrande. Ömtåliga.
Jag har länge fascinerats av de som tror att Jorden är platt, så kallade Flat Earthers troligen är det knepigt att hitta någon sådan att samtala med i min närhet så jag får starta med att läsa på. Göra ett bubbelhopp på avstånd. Oavsett hur det sker är det fascinerande och jag får öva på att hålla mina fördomar i schack.
Jag undrar för övrigt om deras bubbla är platt som en pannkaka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar