Jag sitter på balkongen, solen gassar och det är galet varmt. kvällståget mot Stockholm ar förbi nere vid sjön, det tutar vid de obevakade övergångarna. Tidtabellen börjar bli bekant. Tågens regelbundna tut är min kyrkklocka.
Ikväll ska jag ingenstans. Andra får kliva på tåget.
Jag borde skriva. Om andra som åker tåg. Passagerare på ett tåg som tar dem till en station som heter Blåhärad i Tidlösa. Men ännu är det för varmt på balkongen. Kanske senare ikväll när solen gått ner bakom bakom berget.
Samtidigt. Jag vet vad som händer om man velar för länge. Då slutar tågen att stanna på stationen och det gamla gula huset står övergivet kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar