Jag kom tillbaka till staden efter en månads bortavaro och semester. Ledigheten fortsätter ytterligare några dagar på hemmaplan men det är inte samma sak.
Det märkliga är att det inte känns som jag ens varit iväg alls. Månaden som förflutit är som sammanpressad och komprimerad till icketid. Förr om åren när jag återvände hem efter veckor iväg kändes det helt annorlunda. Hemmet så ovant, som att jag såg det liksom utifrån. Men denna gång var känslan snarare att jag bara varit ute med soporna.
Detta trots att ledigheten varit full av upplevelser. Det är konstigt men samtidigt inte ett dugg förvånande. Tiden upphör nämligen aldrig att förvåna mig så det är liksom inte mer än väntat att det även kan bli såhär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar