Varifrån kommer sagorna som vi så gärna vill tro är sanna? Sagan att någon finns för oss, att vi inte är slumpvis utslängda till ingens nytta och glädje.
Mörkret faller. Tre dagar kvar av ett år. Ett år som ännu en gång gått så fort att jag inte hängt med. Det kunde lika gärna ha varit ett fåtal veckor sedan jag senast försökte summera ett gånget år. Senast jag blickade tillbaka längs vägen jag gått och sneglade framåt på den ännu otrampade vägen in i det nya.
Det är bevisligen dryga 360 dagar sedan. Svindlande. Och likadant kändes det sist och gången före det. När senast kändes ett år som ett år?
Och vad ska ett år kännas som?
Som att det betytt något. Som att det gjort skillnad. Som att något blivit av och blivit till.
Det har det för somliga. Och det får vara gott nog. Jag hade inga förväntningar på 2023, bara förhoppningar för andras räkning. Jag vet vad jag önskar. Det kanske inte blir verklighet men även ouppfyllda drömmar kan berika och roa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar