Man hinner höra mycket medan man springer. På min vanliga tur längs kanalen och Riddarfjärden hör jag samtal. Jag vill inte tjuvlyssna, tycker inte direkt om denna ofiltrerade insyn i folks liv men de pratar högt och jag kan ju inte gärna springa med händerna för öronen.
En rejält överförfriskad man satt på en parkbänk, han meddelade alla och envar som passerade att han minsann lätt kunde räkna sig som ekonomiskt oberoende och att han slösat bort hela sin ungdom på att studera och skaffa sig en massa fina examina. Han tycktes tala med någon men tror knappt han pratade i telefon. Det hela var bara en show.
Efter det sprang jag förbi en gråtande kvinna på en annan parkbänk och hon pratade med någon i telefon. Sa att något var så pinsamt eller förödmjukande eller vilket begrepp hon nu använde. Jag antar att det var det som fått henne att gråta.
Det känns som man springer rakt in i människors privatliv. Jag får ofrivilligt ta del av deras livsöden och berättelser.
Livet pågår medan jag springer förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar