Min köksklocka stannade, batteriet tog väl slut. Jag tycker den stannade på en klok tid, tio i nio. Det känns bra, varken för tidigt eller för sent. Och det gäller oavsett om det är på morgonen eller kvällen.
I vardagen är man ju skapligt styrd av klockan. Möten som startar en viss tid kan vara bra att ha koll på. Några gånger under livet då jag insett riktigt hur beroende av klockan jag är, har inträffat just när batteriet lagt av. Första gången var det ett armbandsur. Efter att ha stirrat på den tomma armen alltför ivrigt bestämde jag mig för att inte byta batteriet.
Jag gick utan klocka i många år, tills jag fick en av min man. Den går inte rätt, jag har den som ett smycke.
Sen kom mobilerna med inbyggd klocka och jag satt åter fast i tidens garn.
Köksklockan kan gott få stå. Det är ändå semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar