I förväg är allt bara gissningar. Antaganden om kommande skeenden.
Ingen vet säkert vad som kommer att hända i framtiden. Inte ens en minut fram är helt säkrad även om vi sällan medvetet släpper fram den tanken. Det blir alltför vingligt. Vacklande. Inget att hålla fast i. Ingen fast mark att stå på.
Det finns inget som är säkert. Ingen försäkran om livet.
Vad är skillnaden mellan oro och att vara beredd? Hjälper det eller förstör det bara ett relativt lugnt nu?Med tiden kommer visshet. Tiden ger svar men alltid bara i efterhand. Sådana är entropins lagar. Oordningen i universum ökar och naturliga processer kan bara ske i en riktning.
Inget nytt, såhär har det förstås alltid varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar