Häromdagen tog jag mig en afterski i bastun, endast i sällskap av en välkyld burk Peroni. På den korta stund det tog mig att bli svettig och dricka ur den lilla burken hann en hel del tankar fara genom huvudet.
Sällan tänker jag så bra som när jag saknar något att skriva på. Typiskt. De allra snyggaste formuleringarna behagar alltid dyka upp i duschen eller mitt i natten eller som nu i det nyupptäckta träpanelsklädda utrymme jag kommit att älska.
Nu var just detta ingen särskilt vacker tanke men det slog mig hur fort själva burken blir varm. Då värms förstås även dess innehåll och min iskalla öl blir ljummen. Men särskilt irriterande är att öppningsflärpen blir varm.
Förr i tiden rev man loss den och stoppade ner i burken. Fråga mig inte varför, troligen för att undvika nedskräpning. Nu sitter dock flärpen kvar när man öppnat, lagom i noshöjd.
Näsbränna har fått en ny innebörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar