Nu har vi passerat mitten av september, den punkt som utgör min gräns för att kunna släppa taget om sommaren.
Jag har så jämrans svårt för övergångar. Undrar om jag skulle trivas bättre i en miljö med ungefär samma väder året om? Kanske, men samtidigt förmodligen alltför enahanda. Jag uppskattar årstidernas växlingar, när de väl är ett faktum.
Hösten är fin när den hunnit installera sig. När den sitter insvept i en pläd vid brasan och smuttar på ett mustigt rödvin medan en minst lika mustig gryta puttrar på spisen.
Med hull och hår och ullkofta traskar jag in i hösten utan att vilja vända om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar