Språkpolisen dricker bärs i bastun

Under veckan har jag haft afterwork i bastun ett par gånger. Lagom till när jobbdatorn landar i sin ryggsäck är bastun varm och ölen kall. Sann vardagslyx. Första gången jag skrev om denna fina vana var ganska precix ett år sedan och den gången handlade det om näsbränna.

När jag häromdagen skulle beskriva mitt nöje för min ömma moder som liksom jag är begåvad med språkpolisens känsliga sinne blev det lite skojigt.

Såhär skrev jag i ett mess:

Själv fick jag en Corona från ICA som låg kvar i kylen sedan i somras i bastun, med en limeklyfta i.

Jag insåg ju direkt hur det lät. Syftningsfel är bara förnamnet...

Språkpolisen i mig frågade sig, och sin mamma, om det framgick att ölen legat i kylen och inte i bastun sedan sommaren. Och hur var det med limeklyftan, hade även den legat i sedan i juli?

Hur jag än vände och vred på orden lät det som att ölen stått i bastum med limeklyftan i sedan i somras.

Språkpolisen d.ä. kunde sträcka sig så långt som att det kanske fanns ett kylskåp i bastun men att limeklyftan helt klart legat i flaskan väldigt länge.

Det är inte lätt det här! Hur skulle jag ha skrivit för att få det normalbegripligt rätt?

Fast å andra sidan hade det då inte blivit något blogginlägg.