Dags igen för den fiktiva, konstruerade gränsen. Nyår. Det är ju inte så att tiden på riktigt stannar upp, tar en paus. Håller andan.
Tänk om det fungerade så, som en gammaldags filmrulle, som när den tog slut behövde vevas tillbaka, in i sin behållare och skickas iväg för framkallning.
Sen sattes en ny filmrulle i kameran. Ny film - Nytt år. Så var det ofta.
I min barndoms (pappas) kamera blev det ofta just så att filmrullen tog slut och byttes kring jul och nyår. Då blev det julbilder i varje ände.
Så, dags att sätta in en ny film i livets kamera.
Gott slut 2018 & gott nytt 2019!
