Jag har försökt komma på varför det är så viktigt för mig att skriva. Vad är det som lockar och drar? Innan jag vet blir det svårt att gestalta Majs längtan. Jag tror hon och jag längtar efter samma sak, samma känsla eller vad det nu är.
Kanske ett tillstånd av evigt liv. Att lämna ett avtryck. Något som lever vidare efter oss. Mina, hennes, våra tankar.
Är det så enkelt? Är det vad alla konstnärer önskar? Evigt liv. Tavlorna hänger där i århundraden och visar det för länge sedan slutna ögon såg. Och böckerna, mellan deras pärmar finns konserverade tankar, berättelser, konversationer. Bevarade.
Bevarandet kan vara drivkraften. Ännu ett försök att sakna ner tiden. Få den att sträckas ut i en evighet.
