I en trädgård där jag vistades ibland som barn fanns ett äppelträd. Det var lagom stort och inbjöd till klättring. Det stod strax utanför tomtgränsen bredvid en husvagn som tillhört min farmor.
Min pappa berättade att trädet kom ur en kärna han planterat från ett äpple han ätit. När plantan vuxit ur krukan inomhus sattes det i jorden bredvid husvagnen. Åren gick och plantan blev ett träd.
Givetvis inget konstigt alls, det är så alla äppelträd blir till. Ibland har kärnan fått skjuts av ett äppelätande djur och det nya trädet hamnar långt ifrån sitt ursprung. Var äpplet min pappa åt kom ifrån är inte gott att veta. Kanske från ett annat äppelträd i trädgården. Kanske från fruktaffären.
Berättelsen om äppelträdet gjorde något med mig. Jag började ana hur livet fungerar, hur man kan skapa och vårda det.
Idag åt jag morötter som vuxit i min pappas trädgårdsland ifrån frön jag köpte i våras. Inte riktigt lika mäktigt som trädet men ändå. Fascinerande.
