Mållös

Jag har alltid haft svårt för mål. Särskilt sådana man tvingas formulera och förväntas uppnå på arbetet. De där som ska följas upp på utvecklingssamtalet eller medarbetarsamtalet, eller vad det nu maskerats som. 

Rena plågan oavsett vad det kallas.

Samma sak var det i skolan där man förväntades försöka bli bättre på något man var dålig på. Hur dumt är inte det?

Varför inte sträva efter att utvecklas inom det man är bra på och tycker är intressant. Det brukar dessutom ofta sammanfalla.

Men målsättning tycks så populärt att jag inte kan låta bli att undra. Måste man ha konkreta mål uppsatta för att lyckas? För att överhuvudtaget företa sig något alls?

Jag vill ändå tro att jag som mållös utvecklas åt något håll. Kanske inte så strukturerat. Mer som ett ogräs än en välskött rabatt. Målet är enkelt. Sträcka sig mot solen och hålla rötterna där vatten finns. 

Ett ogräs kan bryta genom asfalt för att nå sitt mål.